Betala med din tid för våra ungdomar

Jag skrev ett inlägg igår om våra ungdomar och deras behov att ha ett tryggt ställe att gå till,

en "safezone"till exempel en fritidsgård.
Jag fick en del mail efter det -tack för fina or från er läsare, samtidigt som jag inser att  det är så många föräldrar och ungdomar som efterlyser just detta i sina kommuner.

Vi "betalar med vår tid"

Just  idag ska faktiskt jag ner och hjälpa till som "ledare" på "vår" fritidsgård som startats utav den lokala idrottsföreningen - så himla bra!
Att jag som förälder kommer och hjälper till - tycker jag är självklart, även om det finns en betald, utbildad fritidsledare på plats, räcker inte pengarna till för en fritidsledare till -  så vi föräldrar får hjälpas åt och "betala" med vår tid.

Men vad gör man inte för att låta sina ungdomar få sin "safezone". Jag är personligen glad att den startats i vår kommun. Sonen satt  tidigare endast id datorn och nu är han där tre gånger i veckan, spelar pingis, biljard eller umgås med kompisar - på riktigt och inte vid en dataskärm! Så himla bra - verkligen.

Så. Det minsta jag kan göra, är att ställa upp med min tid. För min ungdoms skull. Och era.

Satsa på ungdomarna och öka tryggheten i samhället

Så. Nu blir jag sådär politisk igen.

Det handlar om våra ungdomar. Varför ska det vara så vårt att satsa på dem? 

Låt dem få ett ställe att gå till efter skola, där de kan umgås, fika, göra läxor, hänga och samtidigt kunna ha nära till någon vuxen att prata med ifall de så skulle behöva. Varför ska det vara så svårt för våra kommuner att satsa på ungdomarna? 
Att ge dem en fritidsgård att "hänga" vid kan göra så mycket. Det är bra för ungdomarna att ha ett ställe att vända sig till då de kanske inte har någonstans att gå. En "safezone" där de har vänner och bekanta.

När den kommun jag bodde i tidigare hade fritidsgård, var många ungdomar där. Ja, det fanns till och med fler att välja på, men en efter en, lades de ner på grund av brist på pengar från kommunen och skolan hade inte pengar att stötta verksamheten. Så, lokalerna fick istället eka tomma.
Och ungdomarna drog ut på stan/byn istället. Busskurer förstördes, nedskräpning och allmän förstörelse av dagisgårdar och annat började ske. Och ungdomsvåldet ökade samtidigt som fler och fler ungdomar började hamna i drogträsket.

Så vi lämnade kommunen. Ja, det berodde väl inte bara på det, men det bidrog helt klart. En hård attityd bland barn och ungdomar är aldrig bra.

Kommunen vi bor i har tyvärr samma tanke. Inga pengar till en fritidsgård. Man säger att behovet inte finns. Vi bor i en väldigt liten kommun.
Den lokala idrottsföreningen valde att stötta en fritidsverksamhet och öppnade en fritidsgård med ledare som finns på plats onsdagar, fredagar och lördagar, till 23:00 ! Så himla bra.
Och jag kan intyga att behovet finns, det är knökfullt varje eftermiddag och kväll som fritisgården har öppet.
Så visst finns behovet - och vad jag förstår , så är det inte bara i vår kommun. Så himla tråkigt.
Politiker - öppna nu era ögon och satsat på våra unga.

Hur kan man säga upp sig som förälder?

När slutar man att vara förälder? När barnen fyllt 18? 20? Fått egna barn?

Jag anser att vara förälder är ett heltidsjobb, livet ut.

Man slutar ju inte vara förälder bara för att ens barn nått en viss ålder. Men vid diskussion med andra så kom vi in på en fråga, som även berör mig.

”När barnen flyttat hemifrån då? Kan man ”slappa” lite då då?”
-Nej, anser jag.

Bonusdottern, flyttade till sin pojkvän för ett tag sedan (ni minns, jag skrev hur jag grät floder!)och prövade sina vingar. Hon är tillbaka hemma med jämna mellanrum och sover och blir lite bortskämd.
Det är viktigt särskilt i dagens samhälle där det råder bostadsbrist och hårt arbetsklimat, att ge våra ungdomar den lilla trygghet de kan få. Hos sina föräldrar.

Så självklart, även fast vi flyttar till en helt annan stad, så kommer hon alltid ha ett rum hos oss, för jag tänker då inte säga upp mig som hennes förälder!
Älskar dig lilla hjärtat

*Vill tillägga att jag skriver denna text för att det finns föräldrar där ute, som gör just så som jag påvisat i texten, de "säger upp sig" som förälder, de anser att barnen är stora nog att ta hand om sig själva. Visst absolut ska barnen lära sig att ta ansvar, men en viss trygghet och stöd behöver faktiskt vi alla. Stora som små.*

Svenska Bloggars Utmaning: Livets vändning

Jag fick barn tidigt. För ung.

Inget jag rekommenderar, men så här i efterhand, inget jag ångrar. Som Lena PH´s låt "jag ångrar ingenting" (ja jo, vissa saker bord nog få bli ogjort men all over).

Neonatal - ett nytt ord

Det var en turbulent tid. 
Sonen kom ca tre månader förtidigt och  från att ha suttit hemma och kollat på film och bläddrat i veckorevyn, kastades jag in i samtal om EKG, andningslarm och ett räknande på gram och milliliter.
Efter att ha blivit OTROLIGT illa behandlad av sjukhuset/landstinget fick vi komma hem efter fyra månader.
Jag kände mig som en tigermamma, alltid på vakt, i försvarsposition.
Livet hade ändrats.

Den nya kärnfamiljen

Och precis som det gör, fortsatte livet att ha sina vändningar och nycker. Livet tog mig i riktning till ett  nytt förhållande, med Maken - mannen i mitt liv idag, Sonen och jag flyttade in hos honom och där fanns även hans dotter, som kom att bli så nära man kan tänka sig - min också.
De två små, kom att bli de bästa vänner ja efter lite kiv och bus i början. Idag - skyddar de varandra genom allt, pratar med varandra om allt och förstår varandra som ingen annan.

Nu har livet fått en ny vändning, dottern, Bonusdottern, har lämnat boet. Usch så jag grät. Student vankas innan sommaren och det är ett första steg i hennes början på hennes vuxna liv, som vi alla ska fira i dagarna tre! För Sonen, vankas ett år av möjligheter och nya saker. Det är sista året på högstadiet. Hua så stor han blivit, min lilla. Men det får jag inte säga. Han säger däremot "min lilla mamma" då jag är mycket kortare än honom. 
Men än så länge är jag fortfarande hans lilla tigermamma, som skyddar och tar hand om honom. Eller försöker iallafall.

I samarbetet med Facebook-gruppen Svenska Bloggar, så har vi dragit igång en Utmaning. Under våren kommer vi att varje fredag-söndag att lägga upp våra "svar" på utmaningen.

Utmaningen handlar om att belysa tillvaron med lite trevligt "prat" och då är delen i utmaningen "Livets vändning". Vill du vara med? GÅ m i gruppen eller kontakta mig här i högerspalten!

Familjekväll, en tid att umgås

Ikväll ska vi ha lite familjemys.

Middagen kommer att ätas framför tv:n och vi ska se på den serie som vi följer.Efter maten blir det nog även en liten efterrätt som jag provat ut för idag.
Vi har alltid haft familjemysdagar, men nu när Bonusdottern och Sonen börjar bli stora, så är det svårare och svårare att få dem att vara med i tv-soffan.

När de var mindre var det supermysigt att trä ett lakan över soffan - så man inte behövde bry sig om spill, och sedan äta middag och godis i tv-soffan, barnen brukade sedan hämta kudde och täcke och filtar för att sedan "bädda ner sig" på golvet framför tv:n.

Nu är de som sagt stora och har egna planer för kvällarna, men jag anser att det fortfarande är viktigt att ha familjetid, ha tid för varandra och umgås.
Man hinner prata om allt mellan himmel och jord och samtidigt kolla på en liten underhållande serie.
Den serie vi följer med barnen är "Once upon a time" och funkar för er som kanske har lite äldre barn, tex elva, tolv och uppåt.
Förhoppningsvis blir inte våran kväll som på bilden,men jag misstänker det, haha.

Spricka på iphone - laga?

Räkningar betalda och allt är frid och fröjd. Tills telefonen ringer. Det är Sonen som säger "mamma det har hänt en liten olycka"...

Första reaktionen - "mår du bra - är allt ok?".  Jorå, han är hel och ren - men inte den nya mobilen.
Den har fallit i backen och fått tusen sprickor. Underbart. Verkligen underbart.

Lagningen kommer att kosta ungefär lika mycket som en ny telefon har jag fått veta. hua!
Har sett priser på lagningar för 2500 kronor och ner till 1200, men vågar man gå billigare, ibland är ju inte billigast bäst, men det är just nu bekvämast...
Jag vet att Iphone inte har så bra  rykte ang sina skärmar, men touchen är iallafall kvar i behåll, så det är bara skärmen som ska bytas på hans vita 5c. Får se vilken dom det blir och hur notan sedan ser ut. Bävar redan.

Någon som kanske har tips vars jag kan lämna in telefonen och få en billig lagning/byte av skärm här i Stockholm?

Har vi inte tid med våra barn längre?

Alltså.
Det här med appen "Talking Angela". Nu kan jag inte hålla mig längre, men vaddå, har folk inte tid att prata med sina barn längre? Att man sätter dem framför en app?
Nog sjutton skulle världens pedofiler hitta dit även de, usch. Men det var ett sido-spår, vad jag inriktar mig mer på är, Pratar inte folk med sina barn lägre?? Måste vi ha en app för att underhålla och hålla sällskap med i vårt ställe??

Läbbans, och tråkigt tycker jag. Ge era barn lite mer kvalité och kvantitet, så får ni det tillbaks, jag lovar. Det enda vi vuxna sätter som insats är vår tid. Och det är väl våra barn värda?.

Det är inte ofta jag bloggar om just barn, men när jag gör det har jag rätt starka åsikter, främst då om hur man bör vara som förälder och runt uppfostran. Många håller med och vissa rasar emot mig i dessa ämnen, men vi är ju inte alla lika.
Känner ni för att kika lite på någon av dessa inlägg där jag skrivit lite om detta (det är visst ett väldans känsligt ämne för vissa) så kan ni hitta mina "barn-relaterade"inlägg HÄR.

En helt vanlig Torsdag

Förra veckans fredagsblommor
får lite extra dagar "i livet" genom att
beskäras igen och sätts i en skål med vatten.

Idag är det en helt vanlig torsdag. Skönt, inget speciellt som händer, inga måsten man ska ta tag i. Nästan.
Jag ska iväg med sonen till tandis idag, hans ena hörntand ska dras ut inför insättningen av tandställningen.

Jag ska försöka inhandla lite "fredagsblommor" och sedan ska vi hitta en present till en trettonårig kille, då sonen ska iväg på övernattnings-lan-partaj i helgen.
Det här med LAN. vet inte riktigt vad jag tycker om det. De sitter uppe hela nätterna, dricker cola och äter chips, godis och spelar dataspel.
När man kommer in på morgonen har de gråa hängande påsar under ögonen och är inte ett dugg trötta. övertrötta och höga på socker. Men de tycker att det e kul. Svårt att neka ens barn det den tycker är kul, men jag känner nog att, mja, detta är något so inte kommer införas som helgrutin.

Bilder från barndomen

Som liten kunde jag sitta och titta i böckerna "Ocke, Nutta och Pillerill", "Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin" och "Tomtebobarnen" i evigheter.
Jag tittade på de söta små miniatyrfigurerna och alla de vackra detaljerna och drömde mig bort.
Liknande bilder återfann jag sedan i sångböcker och andra böcker.

Det är Elsa Beskows 139-års dag. Eller ja, hon skulle ha blitt det om hon fått leva i evighet :)
Men visst är de fina hennes illustrationer.

Kan ju tillägga att mitt favorticafé är just , Tant Bruns Café, i Sigtuna :)

Dagmammorna - ett minne blott

Hör på nyheterna att fler och fler kommuner gör som vår - de säger upp Dagmammorna.
Väldigt tråkigt tycker jag. Åter igen drabbar ekonomin barnen.
(Ja jag vet - nånstans måste man dra in pengarna, men åh, nej jag vet inte vart man ska dra in, känns som om alla grupper behöver).
Jag är ialllafall glad över att mina barn fått turen att kunna ha gått på både dagis(ja jag vet - Förskola) och hos dagmamma.
Jag (och barnen) har haft väldigt goda erfarenheter utav båda fallen av barnomhändertagande.

På dagis är det en massa barn, stor skara med rinnande näsor, röda kinder och skratt. Full rulle hela tiden och lekarna byter av varandra.
Personalen springer om varann för att hinna med, men ändå med glädje och fantasi över för dess skyddslingar.
Personalen på dagis borde hyllas mer än vad den gör - detta tror jag att alla håller med om.
Visst hände det olyckor och småtråkigheter då barnen var på dagis, blöjor som hade behövt blivit bytta tidigare, slarviga "påklädningar" vid utgång, småbråk som ej avbrutits m.m. Men man kan inte glömma av - hur hade en själv hanterat en situation där man har koll på 15 barn 8 timmar i sträck? Alla 15 med egna humör, ideér och bus. Det är svårt.

Hos dagmamman var det mer lugn och harmoni. Här var det en liten skara på cirka 6 barn. Morgonmys med tv och morgonmacka mötte Kotten på morgonen.
Lek och lätt utbildning blandades genom promenader i skogen där barnen fick lära sig hur vad man fick göra/inte göra i skogen.
En tät kompisanda i gruppen och en nära nästan mormorslik relation fick man till dagmamman.
Visst sen om merparten av barnen var yngre, så gick de äldre barnens utveckling trögare. Men det löste vi som så-
Det första året tillbringade Kotten på dagis. Sedan vart det två- tre år hos dagmamman, sedan avslutade han sista året på dagis - innan det vart dags för med sina kompisar gå över till sexårsverksamheten på skolan.

Näe, ni kommuner som vill avskaffa dagmamman, tänk om! De behövs för våra barn för vår framtid i ett valfritt samhälle!

Skräpsilen, en räddare i vardagen!

Jag bara måste få berätta, måste få tipsa er!

Denna lilla grunk såg jag då jag gick på förra Formex-mässan, en mässa då man kan kika på kommane designer,lösningar och annat smått och gott för vad som komma skall i affärernas hyllor.

Det första jag sa högt för mig själv, är att denna lilla tingest, skulle rädda mitt äktenskap. Ärligt, rädda.

För vad är det vi bråkar om mest här hemma? Jo det är håret som "kloggar" igen avloppet i duschen.. hrm, Jag försöker skylla ifrån mig så gott jag kan, liiite svårt dock då Maken har snaggat av sig håret och resterande inte har samma hårfärg som det som av någon konstig anledning finner sin väg ner till dusch/badkarsbrunnen...
Och visst är det inte en trevlig syssla, att ligga och rensa avloppsbrunnen underbadkaret en fredagkväll. Nä. Så det blir lätt ett irritationsämne här hemma.
Som vi numer ALDRIG berör! Tack vare denna braiga lilla sak! SkräpSilen! Helt underbar! Så smart!

Ja. Jag hyllar denna lilla produkt, tack, tack rara Fröken Smart som kommit upp med denna lösning. Och tack, för er sajt, har redan hittat en hel del mer saker som kan rädda mig, i vardagen, på jobbet och även under min lugna stund på min än så länge gråa balkong...

Så hörrni - in o kika hos fröken smart - jag lovar - ni kommer inte att ångra er!!

Tandläkarbesök,Filmtips och Fobier

oiiii kan knappt kolla ens, Hajar är en STOR fobi!
iii
Sikka tänder, brrrr

Denna dag har det verkligen varit full rulle!
Tandläkarbesök med sonen, sedan läkarbesök med moi, vidare till specialtisttandläkaren med sonen för att sedan avrunda det hela med ett besök till pizzerian (förhoppningsvis) men ja, det senaste det kommer ju till kvällen.

Idag var iallafall jag med sonen till tandläkaren. Han har ett sånt väldans överbett stackarn, så nu sa de att om ett halvår blir det dags - för tandställning.
Jag trodde att han skulle bli ledsen utav beskedet - men icke sa nicke, han tog det hela med god ro och sa att han såg fram emot det. Skönt.
Han tycker att det är jobbigt med överbettet och ska nu få ordning på det.
Sen är det ju bättre att ha räls nu i 6:an än i 9:an då man vill pussa tjejer haha!

Mitt läkarbesök resulterade i att huvudet var upp och fötterna ner, tur  ;)

Nu ska vi ta det lite lugnt en stund, Sharkweek har börjat på tv, mer om det snart hihi (detta , alltså hajar är en STOR fobi hos mig). Sedan blir det till att smöra lite för Maken så att han tar vägen hem via pizzerian. Till kvällen bjuds det på film, "Snow White and the Huntsmen".

Möte med läraren

En kanon film, med alltid så underbart charmiga Cameron Diaz
Bad Teacher - rekomenderas varmt!!

Idag ska jag och sonen ha möte med hans nya lärare. Han ska börja högstadiet. Hjälp så stor han blivit, min lilla kotte.
Det var ju inte länge sedan han var så liten.

Typiskt... Typiskt en mamma att se bakåt och inte framåt, nu börjar hans tonårsliv. Fyllt av läxor (moahaah), tjejer och kompisar.

Vi ska iallafall idag iväg och träffa hans nya lärare, få veta lite om skolan osv.
Efter det ska vi ta och handla lite, vi är sugna på ostfondue och en film, vi ska se The Avengers.

Återkommer med ett supergott recept på ostfondue!(jag vet - det är lite skillda meningar ang. hur man stavar, men ok, ost fondye ostfondy ostfåndy - nu har jag nog täckt alla marker ;))

Bilresa, med barn...

Ja snart ska vi ju ta oss iväg - till Götet.
Barn och packning ska stuvas in i bilen. Lilla Primadonnan får bo hos mormor och strosa runt i trädgården.

Innan dess ska jag dock hinna med kalaset för Maken. Sedan ska jag planera "på-väg-mat" och hitta på lite bil-lekar.
Bil-bingo och nåt annat ska jag nog kunna hitte på, så resan går lite snabbare för dem rastlösa (mig inkluderad).

Sedan ska jag försöka hitta lite roliga stopp-vänliga ställen att stanna till på och sträcka på benen.
Vi kommer att åka längs E18 från Stockholm till Göteborg. Så vi får la se vad som finns. Tidigare då det bara har varit Maken och jag som åkt, så har vi stannat till vid nån ICA Maxi och 300sorters godis. hehe. Men det vore ju som sagt roligare att stanna till där det finns nåt o göra, som bada eller klappa kossor eller nåt. Ja nåt.

Att föda i förtid

Min son vart neonatal, som det så fint heter. Han föddes för tidigt.
I vecka 29 ville han först se världen, men tack vare lite kortisonsprutor och annat så fick han inte sin vilja igenom förrän v. 30+4 eller hur man nu säger.
Jag har inte så mycket bilder från denna tid. Men jag ska försöka leta fram.

Jag är inte en sån mamma som gillar att ha "graviditet-förlossning-baby-snacket" kanske för att mina egna erfarenheter inte var så bra, men det är ju nu en del som mailat mig och frågat.

Jag träffade min sons pappa då jag var 14. Sonen kom då jag var19, året efter valde hans pappa och jag att ej längre bo ihop.
Ja detta är som sagt inte mitt favoritämne, mitt fall- precis som de flestas fall vid separation med barn inblandat vart - fyllt av bråk och en massa elakheter.

Tack vare min nuvarande Make, så har vi kommit förbi det stadiet, jag och exet har en bra kommunikation och Sonen min mår bra.
Mer om detta kommer det säkert då jag tar mig tid och ork att begrunda och berätta om denna tid.
En tid med en underbar lite bebis, trots att man själv är mitt emellan barn och vuxen, en tid med en liten bebis som inte kändes som min, då jag knappt fick hålla honom och bara vara med honom under speciella tider.

Hua! Nej, nu får det bli lite bakning - som terapi.